Ofta ledsen, aldrig bitter, stundom förlorare, aldrig offer

Det är årets ljusaste tid, men för mig och andra i min närhet har det varit ett mörker som regerat under några veckor.
I skolan fick vi lära oss om katalysatorer, om ämnen som släpptes ner och som fick annat att bubbla, reagera och sen förändras totalt. På det mellanmänskliga planet kan det vara oförutsedda händelser eller människor man möter, som tvingar upp en på banan.
Man tvingas ta ställning till saker, man tillåter sig att bli ledsen och i nuet. Jag är inte rädd för några känslor och skäms varken för tårar eller skratt, för det som måste värka ut, måste värka ut och glädje kan få lov att finnas här och nu, oaktat klimatkris och stängda gränser. Alternativet är att jag samlar taggar i mitt hjärta och hänger upp mig på oförrätter och på att människor inte motsvarar mina outtalade förväntningar. Livet är härligt, men ganska svekfullt, det är bara att leva med. Andra människor är tyvärr inte bättre än vad du är. Om man bär offerkofta och söker medlidande, så möts man bara av förakt. Ta förlusten, men var ingen loser, var ledsen, men bli inte bitter.