Del 4. Liechtenstein #anderssaratågluff17

"Du är så duktig. Jag är så all over the place, så ostrukturerad och slarvig. Du är in one place at the time (eller vad fan det heter på engelska) och dina Instagram blir bättre än mina". Orden är mina, riktade till Sara. Vi är tillbaka på hotellet ovanpå puben och strippklubben. Stripporna satt och tog en öl när vi passerade baren på väg upp. Någon gäspade, ingen brydde sig om oss. Jag kan slå vad om att rummet vi bor för inte så länge sedan hyrdes ut per timme. Nu är rummet fint och rent. Det passar oss. Vi är inte finare än andra. Nere vid sjön blåste det. Sara sa att hon aldrig skulle nöja sig med någon som var mindre intelligent än jag. Det är visst en dag när vi lyfter varandra. Det är fint. Jag tänker att om jag nu är så smart, varför väljer jag då så ofta så fel? Varför låter jag några komma så nära, utan att ens reflektera över att de med tiden eller snart försvinner eller drar sig undan?
Jag vet inte.
Men så värst smart är det inte.
Sara och jag bedyrar igen att vi alltid ska vara vänner. Amen till det. Nya personer får leva med det eller gå.
Vi tar en dagstur till Liechtenstein. Det är som en operett, ett litet furstendöme i Alperna, där fursten palats ligger på en höjd ovanför stan och fursten själv kan slå upp fönstret och kolla ner på undersåtar och besökare. Men det är ett litet land, man har sett det på en timme.
Och Alperna, så underbart vackra de är. Så fantastiskt höga, husen ser ut som små vindskydd vid bergssidan. Vi sitter med öppna munnar, helt överväldigade.
Sen tillbaka till Zürich, till vårt traditionella gående. Sara och jag kan resa ihop, verkligen. Vi kan mycket annat också. Men vi kan inte leva ihop längre.
I morgon åker vi till Interlaken.