Midsommar över

Min vän säger att efter regn kommer solsken. Jag vet. Hon har helt rätt. Men rätt ofta är det varken eller, utan lite småmulet med enstaka skurar. Harvande i nämnden och rutiner på jobbet, en tur inom ICA efter att ha flexat ut och funderingar på vad man ska ha till middag och om kaffet är slut.
Midsommaren är över för i år och sociala medier fylls av kransar och snapsar, men min midsommar var mer kebab och Netflix, promenader och en osannolik cykeltur i ösregn (ja, vännen, sen sken solen igen). De stora helgerna ställer frågor om ensamhet och gemenskap och jag har bara ett svar: både och. Den bästa midsommaren i mitt liv var fylld av apelsinvatten och förälskelse. Hon spelade Pink och Kent för mig och vi gick knappast ut, fast vädret var ljuvligt och stängerna klädda och ängarna fulla av röd vallmo. Det var min andra nyktra midsommar och jag var så tillfreds med allt som någon kan bli.
Efter solsken kommer regn. Trygghet förbyts till oro, det är oundvikligt. Det behöver inte betyda att man är olycklig, bara att man måste reflektera och ta ställning till saker. I morgon drar vi utomlands, livet i Malmö sätts på paus och jag kommer hem igen solbränd och klokare.