Materialism v/s idealism

En gång var jag djupt förälskad i en kvinna som var min like, som var som en tvillingsjäl, trots skillnader i ålder och ursprung. Hennes ögon var lika bruna som mina och hennes hår mörkt som rostade kastanjer i Central Park en kall vinterdag. Jag konkurrerade om henne med en man som ägde en gård med utsikt över Västgötaslätten. Vi träffades och promenerade genom Malmö och Stockholm och vi låg i sängen och drack vin. Jag läste kärleksdikter för henne och hon lyssnade och man kunde emellanåt se en tår glittra mot hennes bruna irisar.
Men det slutade inte bra. Hon valde den andre. Det är ju ändå så att det materiella i stort sett alltid vinner. Jag skrev en sång till henne, men det spelade ingen roll, mannen renoverade köket och det betydde mer. Våra djupa samtal om livet konkurrerades ut av saker. Mammon och materialismen är jävlar som nästan alltid vinner alla kamper. Det syns överallt.
Du säljer så lätt ut det riktigt viktiga i livet för standard och status, vi kan alla hamna där. Ändå är lyckan för enkel för att du ska förstå den. En kram, en fågel som sjunger, ett barns skratt och ett samtal bland syrendoften. Försök att köpa det.