Det är igång nu, tågluffningen. Och det är samma känsla som förr, samma pirr i magen och ljud och dofter från bromsade tåg och kaffe i pappmuggar som skvimpar över. Samma ryggsäckar och samma oro för att man glömt något viktigt därhemma, exempelvis passet. Men Sara har det i sin handväska. Inga problem. Det är Sara och jag som reser, som så många gånger förr. Vi kan varandra och vet vilken balans mellan konstmuseer och trottoarservering som är den rätta för oss båda. Hon är min bästa resekompanjon. Vi är vänner. Kraven och förväntningarna på varandra är borta och kärleken, dessvärre, men vi har så mycket gemensamt som vi vill vårda. När vi kommer hem så bryter vi upp från gemensamt boende och åtaganden. Men idag, på vår bröllopsdag, i samma land som vi gifte oss i, så småpratar vi om livet och stirrar i våra telefoner. Om en timme går vi på tåget till Hamburg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar