Söner och döttrar

Dylan sjunger att dina söner och döttrar är bortom din kontroll, men han har alldeles fel. Jag förstår så väl vad han menar. Du ska inte tro att dom är skapade till din avbild, utan dom är i allra högsta grad sina egna individer. Likafullt är dom som du. Är du fattig, så är dina barn fattiga, är du rik så är dina barn det. Dina gener förs vidare och den miljö du valt eller tilldelats blir för det mesta dina barns. När man får barn som hamnar utanför normen ställs det på sin spets. Skuldkänslorna förlamar en när man upptäcker att ens unge inte är riktigt som andra och än värre blir det när man ser att det oönskade är som en uppgraderad version av ens egna sämre sidor eller allra värst av exets, för henne valde du utan tvekan att skaffa barn med. Det är ditt fel.
Men det finns en värld där ute också. Och där ser du hur din dotter döms som svår och din son som störig och deras genitalier gör att den ene hamnar i en del av samhällets omsorger och den andre i en annan. Så slåss du mot allt och alla medan rösten i radio talar om föräldraansvar.