Förskolebarn, BDS-idiotier och Europadagen

Ibland säger jag att om Israel hade funnits 1938, så hade kristallnatten aldrig ägt rum och och EU hade funnits så hade Hitler aldrig kommit till makten 1933. Det är mycket provokativt i några läger, eftersom man sätter likhetstecken mellan EU och dess obegåvade fiske- och jordbrukspolitik och mellan Israel och några av dess sämsta politiker. Men hade judarna haft ett land med säkra och erkända gränser så hade haft en säker tillflykt och vore Europa intrasslat i samarbete, så hade det inte gått att skicka ut stridsvagnar.
Till förskolebarnen säger jag ibland: samarbeta och ibland: håll dig undan. De får lära sig att de människor man är ömsesidigt beroende av för att lösa en uppgift med hamnar man inte i slagsmål med eftersom uppgiften inte blir löst då. Samtidigt måste man respektera den andres egen sfär. Du får aldrig någon att göra det du vill genom att försöka tvinga. Hen måste veta att hen vinner något på dealen; om så bara livhanken i yttersta fall.
Därför är jag för EU och därför är jag mot bojkotter av länder och grupper av människor. Inte ens om de som ville bojkotta Israel till lydnad hade rätt i sak och analys (vilket de inte har: nakbafrågan och frågan om Västbanken/Gaza är mer komplicerad än de gör den) så vore det en bra metod att isolera, tvinga eller svälta ut. Det är möten som är revolutionen, inte slagsmål. Det är tröga processer som skapar bestående förändringar. Förhandlingar, tjocka överebskommelser och handslag. Därför firar vi Europadagen idag och Israels 65-årsdag på tisdag. Och nästa vecka drar ESC in i Malmö och alla sjunger: we are one.