Keps, hijab och kippa i kommunfullmäktige

Min plan för dagen var att gå fram till talarstolen iförd keps och säga någonting om att det ju var lätt att ha keps, men om jag hade haft kippa eller hijab så hade jag haft skäl att förvänta mig kränkningar och diskriminering. Sen tänkte jag berätta om mig själv som en etnisk svensk mitt i livet och att jag måste vara ödmjuk inför frågor om diskriminering,  för det var det punkten på dagordningen gällde. Mycket pedagogiskt upplagt av mig, tänkte jag lagom självgott.
Allt var väl uttänkt. Mina anteckningar skrev jag ihop på baksidan av alliansens särskilda yttrande lite fräckt sådär.
Men före mig pratade en Sverigedemokrat och han inledde ungefär som jag tänkt med att beskriva sig som en etnisk svensk mitt i livet men sen fortsatte det med att han och vi andra vita män jämt fick stå tillbaka för inkvoterade invandrare och kvinnor och när jag så kom upp i talarstolen kom jag lite av mig i min plan. Men jag fick ändå sagt det jag ville. Om hur kvinnor och män med likvärdiga jobb har olika betalt, om hur personer med funktionsnedsättningar knappast kan hitta ett vanligt jobb och om hur vi måste uppmärksamma unga HBTQ-personers situation i skolan. Och hur antisemitism och islamofobi förgiftar stan om vi inte är starka. Så snackade jag, först med keps på huvudet och sen med samma keps i handen. Jag talade lugnt och stilla och några lyssnade, andra brydde sig inte. Och inte en enda i vårt fullmäktige har vare sig kippa eller hijab. Men en enda hade alltså keps just idag.