Partibytare #mp25

Två av de jag suttit i kommunfullmäktige med har bytt parti. Jag minns hur det i det ena fallet skylldes på mitt sätt att vara och visst var jag en smula arrogant under dessa år. Ibland återfaller jag i det och då påpekar en vän att nu är det som om gamle Anders är tillbaka. Jag vet att jag ibland är en sån som ibland balanserar på den vassa eggen. Men det här handlar inte om det. Jag tycker inte att det är så konstigt att människor då och då byter politisk åsikt. Man slipas och förändras och faller in och ut ur tro. Vi byter jobb och partners. Skulle det då vara fel eller konstigt att byta parti? Nej, det är inte det. Men i vårt parti och i andra finns självbilden att det vi står för är något helt annat än alla andra, att just vår rörelse är högre och förmer. Juholt sa att han föddes till sosse, som om det var genetiskt. Hos oss beskrivs det ibland som en frälsning att bli grön. Liberaler vill gärna ha det till att deras åsikter är vetenskapligt bevisat sanna och detsamma gäller för den yttersta vänstern.
Men inget av det där stämmer. Kolla på väljarna. Det kan vara C en gång och V nästa. Det utmanar oss och får oss att skärpa argument och pedagogik i akt och mening att nå fram. Politik är allvar, men samtidigt inget man ska ta så hårt. Jag har varit med i samma parti i 25 år, men garanterar inte att det är för livet. Det ska förtjäna mitt medlemskap. Än så länge är det så.