Tågresor, tåg, spårvagnar och mil av räls återkommer i den här bloggen lika säkert som bilarna i Springsteens verk och de obegripliga kvinnorna i Lundells sånger och romaner. Jag åker tåg genom livet, liksom. Spårvagn genom ljuva livet och en spårvagn kallad begär. Men det är inte alltid metaforer. Påfallande ofta är det väldigt konkreta resor till Stockholm, Göteborg och Västerås. Som i morgon. Miljöpartiets kongress börjar och jag är där igen. Att glida ner i sätet med kexchoklad och äpple och gå ut och hämta en kopp priokaffe är oslagbart. Sen öppnar man sin bok och loggar in på SJ:s kassa wifi och landskapet susar förbi utanför: Eslöv, Älmhult och Vislanda innan föraren mjukt bromsar in i Alvesta. Kanske hamnar jag bredvid en pingstvän som vill diskutera teologi och sex före äktenskapet och kanske bredvid en tant som bjuder på vaniljdrömmar och termoskaffe. Kanske pluggar jag in mina lurar i öronen och skruvar upp Dylan: Slow train coming.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar