Går genom Västerås centrum och nynnar på en sång. Det är tomt på gatorna en söndagsmorgon, men i ett hörn står ett fyllo och äter en hamburgare. Han hälsar avmätt. Jag forsätter humma, men Bob Marleys starka text om solidaritet i ghettot och om hur hycklande hjälpare kom och visade sig och odlade sitt ego har inget med de grönas partiprogrsmskongress att göra. Det är bara ord som kommer till mig i backbeatet efter en kväll med märkliga formuleringar och illa genomtänkta beslut.Tur då att partiprogram inte är så viktiga, tänker jag. Och att de inte styr så det stör. Eftersom vi väljer representanter som inte håller med om de kontroversiella besluten, så kommer de inte att bli partiets politik i praktiken. Precis som det roligaste och bästa på kongressen är samtal med människor och det tråkigaste är jubel över nån fånig bisats som lagts till, så är människorna vi väljer tusen gånger viktigare än orden vi formulerar. Alltså ska vi lägga mer energi på att hitta goda representanter än på att hitta heltäckande formuleringar. Inte minst för att de problem vi kommer att behöva förhålla oss bara dyker upp utan förvarning och utan heltäckande programformuleringar. På sändag morgon är alla trötta, märker jsg när vakten lojt frågar efter min namnbricka. Rulltrapporna i kongresscentret låter som maskinerna lät förr i detta förvuxna brukssämhälle. Några andra Marleyord träffar mig: Don't worry about a thing, 'cause every little thing is gonna be alright.
2 kommentarer:
Ja vad gör det att kongressen är högsta beslutande organ i partiet? Vad betyder medlemsdemokrati när de som sitter i toppen tycker att de ändå får göra som de vill?
Så varför sitter de i toppen? Svar: därför att vi tycker att de ska få göra som de vill.
Skicka en kommentar