Så kom då dippen. Påhejad av flera yttre faktorer. Jag visste att det förr eller senare går neråt en smula igen, men det gjorde mig verkligen rädd. Och idag har jag ältat, men plockat fram mina redskap från terapin och dom har funkat. Jag somnade alldeles för sent igår, visste att dt skulle bli en skitdag även idag i viss mån, men jobbade och gjorde det jag skulle i alla fall. Nu ikväll var jag till och med så ödmjuk att jag ringde exet och bad henne om något, det ni!
Allt fattar jag inte, allt reder jag inte ut. Också det måste jag acceptera.
Det kommer i fas igen; det gör det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar