Så Materazzis tal om att han hellre ville ha Zidanes syster än hans tröja renderade honom en nedskallning. Men Materazzi kan le och kolla in guldmedaljen som hänger där på väggen...
Divorna skriver sina egna regler, ja och i Zidane-fallet så kostade det kanske hela Frankrike ett VM-guld.
Wow, vilken laganda.
När jag satt i solskenet i går kväll och såg sonens fotbollsträning tänkte jag just på detta. Kenneth hojtade och dirigerade och att ingen är störe än laget är en självklarhet.
Så måste ett lag funka.
Och även om man inte alltid vinner så står man tillsammans.
Egot får vika, förutom det självklara att man inte skadar någon annan. så när min egen lille Materazzi smäller på i närkamperna blir han stundom tillsagt.
Hårt, men inte fult.
Allt för laget betyder inte: till varje pris.
I våras hade jag efter ett långt och jobbigt sammanträde i nämnden för kollektivtrafik varit med och hittat en kompromiss som kunde hålla och tillgodose olika behov i en knepig fråga.
Dagen efter dissades jag offentligt i ett pressmeddelande som var författat av Bo Thunell, men underskrivet av Anders Lindeberg.
I våra samarbetspartners och motståndares ögon sågs de gröna som löjdar som kackar i eget bo.
En laganda helt i Zidanes anda (men långt ifrån Rörsjöstadens IF!)
Själv sa jag inte ett ord om detta utåt, men tro mig, internt var jag tuff mot dom mesiga..
Undrar förresten om Zidane såg sin tränare i ögonen på kvällen den 10 juli?
Har svårt att tro det.
Musik: "Wake me up when september ends" - Green day
Laganda funkar för att det är rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar