För en vecka sen var jag på väg till Berlin, lekte med hennes ungar på båten.
Det är alltså redan en vecka sen, tiden går så fort och jag hänger inte riktigt med.
Idag sov jag länge, vävde in märkliga drömmar i morgontankarna, samtidigt som ljuden från gården var lugna och fina; en cykel som låstes upp, några fåglar, dörrar och portar som slogs igen. Vissa saker stannar i skallen, en jävla massa varför, som jag värjer mig mot, mer eller mindre framgångsrikt.
Jag önskar att jag hade ett barns ständiga närvaro i nuet, eller grodans okomplicerade sätt att lägga saker bakom sig. Men jag känner mig övergiven och jag har det tråkigt. Det är fakta. grubblar och ältar för mig själv. Känner att jag misslyckats i jobbet, som marathonlöpare, som, ja, det mesta. Nu är ingen tid för mig att fatta viktiga beslut eller så, nu måste jag vila och försöka få den här helgen att gå.
Tiden går ju så jävla snabbt, som sagt.
Musik: "TV-glotzer" - Nina Hagen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar