Stairway to heaven räcker hela vägen från jobbet och hem i det gassande solskenet. Trappuppgång till himlen, ja.
Hur många trappsteg det var från gatan och hela vägen upp i World Trade Center har jag ingen aning om, för vi åkte hiss .
Utsikten var nästan för bra.
Nu är tornen borta; Usama visade långfingret och bevisade att "Jag kan ta er, mitt i erat hjärta". Och hämnden blev en formlig vendetta och Bush blev omvald.
Var Usama är vet jag inte, men en jävla massa människor är döda, så mycket är klart.
Hemma har jag fått ett brev från folkpartiet med handskriven namn och adress på kuvertet, ovanligt. Det handlar om skolan och om lärares befogenheter och somligt håller jag med om och somligt inte, men engagemanget är inte att ta fel på. Lite förvånande hur detaljerade man är - om man litar på lärarna så borde man väl överlåta detaljerna dit, kan man tycka.
Och att förebygga är ju heller inte fel, eller?
Starka lärare som förmår och har koll, mindre klasser, roligare pedagogik...
Hur man förebygger nya terrordåd, är svårare att komma på.
Musik: "Starway to heaven" - Led Zeppelin
2 kommentarer:
MM det gör ont när man tänker på alla dessa människor....
Då för 5 årsedan, tämligen höggravid - 1 månad till BF , orkade jag itne ta in allt. Orkade inte bry mig. Förvånades över min "likgiltighet" (inte rigktigt sant att jag var så nollad men... nästan)redan då. När jag fått klart för mig att den ända person vi kände som var i området, var säker och vid liv , fick resten bero.
På BVC sa hon att det är helt naturligt...
-------------
I övrigt är det skrämmande att man kan Hata så.... hur man kan ha ett sånt maktbegär.... *rysa*
Var sak har sin tid, Zirie; just då behövdes ditt engagemang för ditt eget. Det finns tid för dig att engagera dig i andra; gott om tid!
Och, ja, hat och en osund gudstro kan leda så fel.
Skicka en kommentar