Uppfostran av teenagern kräver det bästa av mig.
Det sliter, men slutar alltid lyckligt.
Man kan fan inte ge upp, eller ge efter.
Men jag förstår att många gör det.
Idag fick han huvudstupa ge sig ut i gryningen för att hämta engelskaboken hos mor, ty den hade varit där hela (pappa)veckan.
Ingen pardon och det fattade han.
Men dt slutade inte med det.
Hemma skrek han och gormade om det ena och andra, blev inkörd på rummet och skulle därefter åka till mor för att aldrig mer komma hit.
Men, det slutade lyckligt, det med.
Långa samtal visar att det finns tankar och funderingar därinne, som inte alltid märks i dom dagliga rutinerna. Det sitter en bit in. han är ju kille, gubevars.
Musik: "Teenage kicks" - Undertones
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar