När nån av mina kära har det taskigt vill jag göra något och inte bara stå där som ett fån och titta på. Kanske flytta ett hus från ena sidan gatan till den andra....eller ett berg, vadhelst som kan hjälpa, lindra eller bota.
Men för det mesta stannar det vid att jag uttrycker viljan.
Och det räcker fan inte.
Det som Stig Dagerman skrev om att göra en annan människa väl är inte alltid så lätt. Han borde skrivit "för det mesta kan du inte göra ett skit, Anders, bara säga att du skulle vilja". Alldeles för ofta är man hjälplös.
Så jag gör som hon, tänker positivt.
Ser til det som funkar istället för det som brister.
Nu strax ger jag mig ut i dagen.
21 ungar ska ha omsorg, lärande och fostran och en snart femtonårig härlig unge, ska upp ur sin säng. En liten åttaåring ska till doktorn klockan elva för sin förkylningsastma (igen).
Och kanske ringer jag henne på väg till jobbet.
Musik: "Helpless" - k.d. lang
1 kommentar:
I det flesta fall så räcker det ju att bara finnas där, som en trygghet. Eller hur?
Skicka en kommentar