Och ändå började det bra idag.
Klockan ringde, jag kom upp, fixade mig, tog upp ungarna, frukost och sen iväg.
Men jävlar vad det tog emot sen.
Trött, grinig, ledsen, sur...allt möjligt.
Och ja, jag tyckte synd om mig
Och ingen cykel och upp på långsamma bussen.
Det tog emot och strax före Triangeln fattade jag att det var lika bra att pallra sig hem igen.
Samtidigt blev jag rädd att det var oktober -05 i repris,
men nu här hemma räcker det att tänka ett par minuter,
så fattar jag skillnaden.
Minns då, ser hur det är nu.
Och det som körde ihop sig så förbannat reder jag ut.
Får skriva listor och så.
Får se till att kommunikationen funkar.
Stannar hemma idag, går på terapin.
I morgon är en annan dag.
Musik: "I morgon är en annan dag" - Christer Björkman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar