Fans slåss inte

Om inte tåget stannat på spåret strax norr om Landskrona, så hade allt varit helt lovely. Men nu stod vi där i Skånes rasistiska badlands ända till det beslöts att det skulle backas X31 tillbaka till rassemetropolen för vidare färd mot Olympia. Äh, det blev väl rätt bra ändå. När vi kom in på Olympias bortaläktare så ledde GAIS med ett noll. Avsluten var kassa, men försvarsspelet bra och Celik glänste näst längst fram. Helsingborg utjämnade rättvist, men dom spelade inte som mästare dom heller. Vi skrek och sjöng i vårt lilla hörn av det nordskånska fotbollstemplet. Helsingborg är en vacker snobbig stad med en grinig fotbollspublik. Snutarna hade rustat för krig, men helt i onödan. Det är bara idioter som slåss för sitt lag rent bokstavligt. Vi kanske svär och skriker, vi lever ut våra känslor, men sen på bussen ner till Knutpunkten snackar vi tabellplaceringar och prognosticerar framtiden med rödblåklädda. Vi som gillar sporten på riktigt kan snacka med alla. Kanske ger vi varandra gliringar och tråkningar, men det är bara på skoj. Så när tre rödblå bonddrängar från Teckomatorp eller Billeberga försöker provocera på hemvägen, så ler vi bara tills hobbyhuliganerna går av vid sin mjölkpall. Mellanbror som har årskort på Malmös bankstadion börjar prata uppställningar och äldstebror fyller i med sin kunskap om Chelsea och Premier League. Och han som själv spelar med P-99:orna hänger på.