Han talade direkt till mig, tyckte jag och jag ville bli som han. Man kan väl säga att jag blev det på ett sätt som jag aldrig räknat med, man kan väl säga att han aldrig var den jag trodde att han var. När han läste Hemingway, så gjorde jag det med, när han lyssnade Springsteen, så gjorde jag det med, han söp och jag söp, för vill man kröka är det viktigt att ens förebilder gör det. Jag är inte världens mest lyckade och lyckliga. Jag brister i mycket, som förlder, partner, vän och kollega. Mitt liv är kantat av kassa val och nödtorftiga reparationer. Men jag avundas honom inte längre. Det tog slut i höjd med Isabella Nerman, tror jag. Är man medelålders, så är man för gammal för idoler, för formad för att vilja kopiera. Jag vill inte heller ha den eviga jakten på lycka och romantik i mitt liv, jag föredrar att hitta en level som funkar och en trygghet som är beständig. En lugn oas här mitt på Möllan, mitt i livet.
Nu kör vi vårt eget lopp, först ett ship to Riga, sen bara lov och vila. Tids nog kommer hösten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar