02 juni 2011

Lomma är ingen vinnare, utan en parasit

Vi äter vaniljglass med krokant i köket, det är varmt och alla fönster är öppna, liksom balkongdörren. Där ute flyter Bergsgatan fram som en pulsåder, bred och lättrafikerad. På husen ser man fästen efter ledningarna som som fram till för drygt 40 år sedan gav el åt spårvagnarna. För det är för spårvagnarna Bergsgatan byggdes bred och inte för massbilismen. På senaste nämndssammanträdet fick jag veta att Bergsgatan är den gata i stan som har allra högst halter av kvävedioxid. Här, hemma hos oss, trots att Saras bil mest står och samlar damm i P-huset. För kvävedioxiden kommer inte av en slump eller genom ett trollslag, utan beror på biltrafiken. Ja, jag vill bo här trots utsläppen, men jag måste säga att jag tycker att det är djupt omoraliskt att några tar sig friheten att hälla kvävedioxid rakt ner i mina barns halsar och jag lovar att göra mitt bästa för att få bort så mycket av det. De som lever sin frihet på mina barns bekostnad är inget annat än parasiter. Precis alldeles nyss rankades de bästa kommunerna att bo i. Etta kom Lomma och på 189:e plats kom Malmö. Man kan mäta och trixa hur man vill, men för mig kan aldrig ett liv som baserar sig på parasitism vara det bästa livet av alla. För det är ju så att Lommaborna jobbar, roar sig och lever sitt dagtidsliv i Malmö och deras och Vellingebornas bilar är en stor del av orsakerna till att mina fönster behöver putsas varje vecka, förutom det där med avgaserna och olycksrisker när ungarna vinglar iväg mot sina skolor och träningar. För mig kan aldrig den som håller rent genom att skita i andras trädgårdar eller blir rika genom att leva på andra räknas som vinnare. Lomma är ingen vinnare, utan en parasit.

Inga kommentarer: