Cocoon och uppgivna sossar

Min egen sad eyed lady of the lowlands tar mig till Lugnets mördarbacke och min andning kommer i gång. Själv sitter hon på läktaren och läser en bok. Det är tyst och stilla mellan sommar och säsong på riksskidstadion. Falun är borgeligt styrt och glesbygt som en amerikansk stad i mellanvästern. Nere vid Kålgårdssjön står socialdemokraterna och försöker ta tillbaka dalahuvudstaden med hjälp av ett coverband som spelar Sven-Ingvarslåtar och Bad moon rising. Så bjuder man på halvljummen korv och kaffe. Valarbetaren ler inte ens när jag försöker skämta. Det är som om Monas fotsoldater redan gett upp. Men valarbetare ska vara glada och prata politik. Korv och tråkig musik vinner inga val. Jag som är gäst i Falun och Sara som ska rösta här kanske kunde inspireras av lite visioner om ett tätare och mer solidariskt Falun. Om det nu är det man vill ha, det får vi som sagt aldrig veta. Vi drar oss tillbaka, cocoonar i vårt en stund, välförtjänt, med kräftor och västerbottenspaj. Sara dricker tjeckisk öl och jag ICA-Slättas enda alkoholfria sort. Min Sara och jag ses lika sällan som en genomsnittlig skilsmässopappa träffar sina barn och vi ligger tätt ihop till en början och sen glider vi in i var sitt hörn av sängen. Och i morgon går vi inte upp före nio.