På vägen hem från valvakan såg vi hur affischerna på en bister Marit Paulsen byttes ut mot den vanliga reklamen för Willys och Citygross. Valet är över och Sverige är en vanligt europeiskt land med ett s-parti på 30 procent, ett starkt grönt parti och dessutom på marginalen dressmanrasisterna, med sina taffliga slipsknutar och tomma blickar. Jublet kom liksom av sig. Och även om vi gröna är starkare än någonsin, så hade vi fått en självbild där vi var ännu starkare och bättre. Och vi har ett land där en elvaåring kan tro att hans kompisar med utländsk bakgrund kan komma att deporteras. Att ens tanken kan uppstå är ett nederlag.
Hela dagen stod jag utanför Värnhemsskolan och delade ut valsedlar. Sönerna kom och gick, mellansonen var en riktig valarbetare, men även minstebror och förstagångsväljaren drog sitt strå till stacken. Och jag kände en kärlek härifrån till evigheten och tillbaka för mina underbara ungar, så olika och så lika mig och varandra. Vi dlar detta, vi kommer varandra så nära. Så stängdes vallokalerna, småsönerna drog iväg till sin mamma och äldstebror och jag gick på valvakan. Det regnade igår som det regnar idag och vi har eftervalet-möten och tar tag i framtiden och nuet, för gjort är gjort. På bergsgatan trotsar sång och rop mot rasismen regnet och jag är invald i fullmäktige som ersättare och ska ta debatten med jimmisarna när jag får chansen. Och de gröna förändrar Malmö. Starkare än någonsin.
7 kommentarer:
Kämpa på, alla goda krafter behövs. I Stockholm kommer SD inte in i KF, men segregation och uppgivenhet har vi förstås så det räcker och blir över. Jag är förstämd, men det rör sig någonstans inuti.
Jag tycker, på ngt sätt, att det var bra att Sd kom in i Riksdagen. Tror att det blir lättare att avslöja deras imbicilla retorik. Se hur det gick för "Ny Demokrati". Det blev bara en smutsbrun sörja kvar av dem!
Öppet brev från en som röstade på SD i valet 2010
Jag är medelålders tjänsteman, har civilingenjörsexamen och bor inte i glesbygden. Jag har ett jobb och är inte orolig för att inte få ett nytt om jag skulle bli uppsagd. Sedan 1979 har jag röstat på moderaterna i alla tre valen (riksdag, landsting och kommun), men i år röstade jag på SD (utom i kommunvalet där jag valde ett lokalt parti).
Jag är inte rasist, i det uttjatade ordets egentliga betydelse – jag tror inte att människors biologiska bakgrund spelar någon som helst roll.
Varför röstade jag då på SD, fast jag inte är en lågutbildad arbetslös man i en avfolkningsbygd?
Förklaringen finns i den tysta partiöverskridande överenskommelse som verkar finnas, där all kritik som riktas mot vårt omhändertagande av flyktingar döms ut som rasistisk och/eller främlingsfientlig. Stigmatiseringen av sådana åsikter, och speciellt av SD som parti, ligger antagligen bakom deras framgång i det senaste valet.
Om man, som jag och många andra, märker att vissa åsikter inte över huvudtaget tolereras utan fördöms av ”etablissemanget” så börjar man fundera. Det är OK att vara för eller emot t.ex. kärnkraft. Inga kärnkraftsanhängare hängs ut i media, eller får sina hem vandaliserade. Det är OK att vara för eller emot fackets stora inflytande. Det är OK att vara för eller emot förmögenhetsskatt, villaskatt, friskolor, privatisering av statliga bolag, höjd bensinskatt, mer inflytande åt samer, införande av Euron i Sverige, alkoholmonopolets avskaffande och i stort sett vad som helst!
Men, man får inte vara kritisk när det gäller invandringen… Då får man samma rasiststämpel oavsett om man är rabiat tok-nazist eller om man bara öppet vill diskutera invandringens villkor. Många med mig, som har ”moderata” åsikter och som ser att den hittillsvarande politiken är misslyckad, klumpas ihop med ”Vit Makt”-företrädare och annat skräp – och avfärdas lättvindigt som ”extremister”.
Vi är inte extremister!
Vi vill att invandring ska kunna diskuteras öppet som vilken annan fråga som helst! Men det har inte gått hittills, i det politiska klimat som nu råder. Därför har så många röstat på SD, och därför tror jag att de kommer att få ännu fler röster i nästa val om inte de etablerade partierna tar till sig vår oro och vår frustration över att inte kunna behandla invandring på samma villkor som vi gör när det gäller andra andra aspekter av samhället.
Min röst på SD i valet 2010 var en missnöjesröst. Jag har, som jag brukar innan ett val, läst alla partiers valmanifest för att bilda mig en uppfattning. Om jag, hypotetiskt, fick önska mig att ett enda parti fick mer än 50% av rösterna så skulle jag inte ha valt SD utan moderaterna. Valet handlar om mer än bara invandringen, men det är en viktig fråga! Om jag, och alla som röstade på SD, får till stånd en öppen och förutsättningslös debatt om hur vi ska ta emot de som av olika skäl söker sig till Sverige så tror jag att många av oss skulle återgå till att sympatisera med något av de etablerade partierna. Annars gissar jag att SD, så som har skett i andra länder inom EU, fördubblar sitt stöd i nästa val.
Öppet brev från en som röstade på SD i valet 2010
Jag är medelålders tjänsteman, har civilingenjörsexamen och bor inte i glesbygden. Jag har ett jobb och är inte orolig för att inte få ett nytt om jag skulle bli uppsagd. Sedan 1979 har jag röstat på moderaterna i alla tre valen (riksdag, landsting och kommun), men i år röstade jag på SD (utom i kommunvalet där jag valde ett lokalt parti).
Jag är inte rasist, i det uttjatade ordets egentliga betydelse – jag tror inte att människors biologiska bakgrund spelar någon som helst roll.
Varför röstade jag då på SD, fast jag inte är en lågutbildad arbetslös man i en avfolkningsbygd?
Förklaringen finns i den tysta partiöverskridande överenskommelse som verkar finnas, där all kritik som riktas mot vårt omhändertagande av flyktingar döms ut som rasistisk och/eller främlingsfientlig. Stigmatiseringen av sådana åsikter, och speciellt av SD som parti, ligger antagligen bakom deras framgång i det senaste valet.
Om man, som jag och många andra, märker att vissa åsikter inte över huvudtaget tolereras utan fördöms av ”etablissemanget” så börjar man fundera. Det är OK att vara för eller emot t.ex. kärnkraft. Inga kärnkraftsanhängare hängs ut i media, eller får sina hem vandaliserade. Det är OK att vara för eller emot fackets stora inflytande. Det är OK att vara för eller emot förmögenhetsskatt, villaskatt, friskolor, privatisering av statliga bolag, höjd bensinskatt, mer inflytande åt samer, införande av Euron i Sverige, alkoholmonopolets avskaffande och i stort sett vad som helst!
Men, man får inte vara kritisk när det gäller invandringen… Då får man samma rasiststämpel oavsett om man är rabiat tok-nazist eller om man bara öppet vill diskutera invandringens villkor. Många med mig, som har ”moderata” åsikter och som ser att den hittillsvarande politiken är misslyckad, klumpas ihop med ”Vit Makt”-företrädare och annat skräp – och avfärdas lättvindigt som ”extremister”.
Vi är inte extremister!
Vi vill att invandring ska kunna diskuteras öppet som vilken annan fråga som helst! Men det har inte gått hittills, i det politiska klimat som nu råder. Därför har så många röstat på SD, och därför tror jag att de kommer att få ännu fler röster i nästa val om inte de etablerade partierna tar till sig vår oro och vår frustration över att inte kunna behandla invandring på samma villkor som vi gör när det gäller andra andra aspekter av samhället.
Min röst på SD i valet 2010 var en missnöjesröst. Jag har, som jag brukar innan ett val, läst alla partiers valmanifest för att bilda mig en uppfattning. Om jag, hypotetiskt, fick önska mig att ett enda parti fick mer än 50% av rösterna så skulle jag inte ha valt SD utan moderaterna. Valet handlar om mer än bara invandringen, men det är en viktig fråga! Om jag, och alla som röstade på SD, får till stånd en öppen och förutsättningslös debatt om hur vi ska ta emot de som av olika skäl söker sig till Sverige så tror jag att många av oss skulle återgå till att sympatisera med något av de etablerade partierna. Annars gissar jag att SD, så som har skett i andra länder inom EU, fördubblar sitt stöd i nästa val.
SD finns inte för att diskutera invandringens konsekvenser. SD vill omvandla Sverige enligt ett nationalistiskt koncept som aldrig prövats i modern tid. Vad det kan leda till vet nog ingen, men så vitt man förstår handlar det om att man vill ha ett Sverige där man inte rappar eller ställer ut tavlor som man inte kan se vad dom föreställer, förutom att nån slags konservativ kristendom ska vara obligatorisk för våra barn. Och homoäktenskap ska visst också förbjudas.
Naturligtvis får och ska invandring och integration diskuteras, precis som allt annat inom politiken. Och det görs. Däremot tycker jag inte att vi pratar så mycket om hur exempelvis Malmö ska integreras och det vvill jag gärna ändra på.
Wow all I can say is that you are a great writer! Where can I contact you if I want to hire you?
Skicka en kommentar