Idag klär jag mig fin och går och röstar på skolan som jag envisas med att kalla Värnhemsskolan. Sen ska mellansonen, GU-sonen, och jag dela ut valsedlar. På kvällen är det valvaka och dit går jag och äldstebror, som röstar för första gången just idag.
Så firar vi demokratin, även om det inte helt skulle gå vår väg idag. Jag vill redan nu tacka de som stöder mitt parti och någon av våra duktiga kandidater. Rdan i morgon samlar vi styrelsen för eftervalsanalys och planering av höstens fortsatta verksamhet.
Att ett partis ledning stöder sina kandidater är bra, men vad som är bästa stöd är inte alltid glasklart. SD:s presschef Mattias Karlsson (mest känd för sitt påstående att Zlatan inte är svensk) sjunker till flashback-nivån, när han antyder att det finns en konspiration mellan polisen, rättsläkeriet och media i syfte att skada SD. Hade det varit i de gröna i Malmö, så hade jag klappat om min självskadande medlem och varken sagt bu eller bä till media. Men SD är speciella på alla sätt. Ett parti vars hela idé grundar sig på paranoida föreställningar ska kanske inte förvånas över att en och annan medlem drabbas av jerusalemsyndromet.
Men jag är grön och hoppas på en ny regering och på att få fortsätta förändra Malmö i samarbete med andra. Vi är garanten för att Malmö varken blir betongsocialistiskt eller pinsamt skenliberalt. Blir jag invald i fullmäktige blir jag jätteglad; det behövs folk där som inte levt halva sitt liv i skolvärlden och den andra halvan i partikanslier. Jag friade inte till min Sara via televisionen i nån jävla politisk utfrågning; jag friade på en viadukt i Rosengård.
Gå nu och rösta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar