"Åh, jag undrar hur fläckfri jag kan anses vara", tänker jag när jag läser om att Sydsvenskan minsann undersökt vandeln hos oss kandidater i valet i Malmö. Men jag klarar mig säkert, allt man kan hitta på mig är en snatteriförseelse från ungdomens dagar, en flaska alkohol som jag snodde ombord på Stena Danica och åkte fast för. Druckit har jag förstås gjort alldeles för mycket och om min confession ska fortsätta, så har jag lämnat och blivit lämnad och till och med skaffat barn med två olika kvinnor. Men det sista skulle möjligen diska mig för uppdrag inom KD, i övrigt är det nog inget större hinder.
Fast om jag slutar raljera, så är det så klart ett problem om inga människor med blandat eller tveksamt förflutet kan väljas till viktiga uppdrag. Det är redan för många som verkar fötts, skolats och tillbringat större delen av sin vakna tid på partikanslier och i trygga högskolemiljöer. Det är väl tveksamt om såna har så mycket att säga människor i utsatta lägen eller verkligen begriper vad det innebär att vara pank och misslyckad.
Nä, nån liljevit oskuld är jag inte och hur kul är egentligen såna? Inget man går igäng på i något avseende. Ska man alltid vara tvungen att akta rygg (som Ohly och amningen), så får vi fega trista politiker som inte vågar annat än att fukta fingret och se vart det blåser. Jag gillar människor som gjort erfarenheter och lärt sig något av dom. Och nej, jag ångrar ingenting eller, jo förresten, jag ångrar en jävla massa. Också det ska man leva med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar