Det här är intressant. För mig skulle det vara otänkbart att inte prata politik på första dejten, vid första msn- eller telefonkontakten. Det var i alla fall vad jag sa till mig själv. Jag fnyste och förfasade mig över folk som inte ens tog reda på vad dejten/spanet röstade på eller stod för. Som att inte vetahårfärg eller jobb, liksom. Sen kom Sara in i mitt liv och jag frågade aldrig vad hon röstade på. Jo, jag lirkade runt och förvissade mig om att det inte var nåt rasistiskt. Men i övrigt pratade vi om livet, barnen, filosofi, juridik och minnen och erfarenheter. Till sist frågade hon om jag inte var intresserad av vad hon röstade på. "Jo", sa jag. "Miljöpartiet", svarade hon såklart.
Annars är det väl lite krångligare än att bara prata om block och partier; det är väl mer synen på människan och världen saken gäller. En rabiat kommunist hade gått lika bort som en kristdemokrat och med rassesvin finns inte ens någon kontaktyta. En westerbergliberal hade varit möjlig, men knappast en björklundare.
Nu är det Sara och det kommer det att var oavsett om hon ändrar politisk mening eller om jag gör det. Vi är sampratade och lagom lika och olika. Kärlek och politik hör ihop. Vissa koalitioner är möjliga, andra inte. Och motsatser må dras till varandra, men likheter funkar bäst i längden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar