31 maj 2006

Ett år av frihet

Det är en sån kväll när man ska lyssna på Janis Joplin och dricka kaffe länge. TV:n surrar i bakgrunden och en fjortis sover eller nåt i sitt rum.

I morgon är det ett år sedan jag för första gångeln satte nyckeln i låset till lägenheten på Ehrensvärdsgatan 5.
Det luktade fönsterputs och parketten blänkte.
75 kvadrat är inte stort, men det fanns fönster både in mot murgrönan och ut mot den lilla gatan.
Och det var och är mina 75 kvadrat.
Mina nycklar, min kyl, min TV och min dator.
Ingen säger längre att den filmen är för okulturell eller att den TV-serien är för kass.
Jag bestämmer vad jag ska äta och när.
Om pojkarna och jag vill ligga i sängen och äta chips en hel lördag, så gör vi det.
Jag kommer när jag önskar och går när jag vill.
Frihet.
Upp till mig.
Ni som lever och älskar med en jämlike kanske inte fattar vad jag menar.
Jo, det är är ensamt ibland.
Jo, man är själv om allt
och
jo, jag skulle förstås också gärna dela liv och vardag.

Men jämfört med det jag hade var och är det en outsäglig frihet.

Vernissage för gallerierna

Ibland blir det bara så fel.
Vernissagen är kollegans stora projekt varje vår. I två hela dar eller så, får verksamheten med barnen stå åt sidan för att säsongens skörd av pedagogiska verksamhet ska visas upp. Tyvärr är föräldrarna med några undantag bara ljumt intresserade. Och själv gick jag omkring och försökte sysselsätta barnen och se till så de inte rubbade de snygga installationerna. Låter kanske onödigt gnällig, men jag tyckte det var skittrist. En show off utan större mening, kanske.
Men fint är det.
På sonens dagis däremot förberedde man en kul show med barnen som blev en dundrande succé.
Så ska det bara.
Verksamheten är för barnen och med barnen.

30 maj 2006

Nä, posten om ålder blev nog inte så lyckad. kontentan skulle ju vara att det i slutändan inte hade nån betydelse för oss, men det gick visst att tolka lite hur som helst. Inser att det alldeles strax är ett år sen jag flyttade in i min lägenhet och separationen var gjord. Skall åtekomma till det då; ni ska få veta precis hur det kändes.

Bara en enda person frågade rakt ut varför i bådas närvaro. Rätt typiskt honom, han undrade och ville inte spekulera. Det var svårt att behöva formulera det inför nån annan, men nyttigt.
I exets närvaro, därtill.

Jag fascineras förresten över hur utlämnande en del är i sina bloggar och finner att jag, herr impuls själv, är kontrollerad i jämförelse. Sån vill jag vara också. Vissa tankar är bara mina egna, andra har jag ihop med någon. Men allt på den tredje nivån är ni välkomna att ta del av.
Därför att jag skyddar både mig och mina älskande och vänner.

Kom på en sak till som talar för min groda; hon är inte så jävla imponerad av mig.
Bra det.
Jag behöver vara på jorden.

29 maj 2006

Sorg!

Ålder.

Funderade på det där med åldrar, när jag satt på tåget upp till Båstad i fredags. Jo, jag är 42 och grodan fyllde alldeles precis 31. Är jag gubbsjuk, är det hon som är särskilt mogen eller hur ligger det till?
Gubbsjuka tror jag nog ändå inte (eller?). SÅÅ ung är hon ju inte. Möjligen är hon särskilt mogen; ja, mogen är hon, klok och smart. Ett tecken på att jag eventuellt är barnslig är att alla vänner och bekanta, utom en eller två är yngre än jag är.
I så fall får det väl vara så.
Jag är den jag är.

Och min groda och jag valde nog trots allt varandra för dom vi är.
Hon som jag var på äventyr med och gick hand i hand med hela vägen från Skagen och ut på Grenen är min kärlek därför att hon är hon.
Därför att hon har ett leende som gör mig knäsvag,
därför att hon ser hela mig och tycker om mig utan att fjäska
och göra sig till. Därför att vi respekterar och litar på varandra.

Så bara.

25 maj 2006

Sönerna hjlpte i tur och ordning till med maten och då blev det som det blev. den verkliga finalen var när åttaåringen ropade att potatismosen liknade sås. Typ 250 gram margarin i, om man säger så. jag är fortfarande spyfärdig, men herr åttaåring slickade kastrullen, bokstavligen. Så kan det vara. Har sett masjävlar; ännu en film i raden om korkade lantisar. Kan det vara så att dom där filmerna görs av lantisar som bor i Stockholm och längtar hem i smyg?
Det är dagens teori.

23 maj 2006

Sitter på biblioteket på Frölunda kulturhus och tar det lugnt. regnet faller lite ab und zu och det är varken picknick- eller uteserveringsväder.

Idag har jag gjort fyra av de bästa saker jag vet.

1. varit med grodan...nudge, nudge say no more. Hon fyllde minsann år i går och jag drog upp.

2. gått på museum. Å, jag älskar det. Lugn och ro och bara ta in information.

3. varit på stan och tittat i affärer. Kul och se på böcker, kläder, skivor och folk förstås.

4. varit på bibliotek. Bara älskar det. Litteratur, ni vet.

Men nu får hon gärna sluta jobba och komma och plocka upp mig på torget. Really.

En annan sak:

Folk som vill ha sänkt rösträttsålder jobbar nu för fullt med att förklara bort varför niondeklassare inte riktigt skulle rösta korrekt om dom fick chansen.
Säkert vill många av niorna också återinföra dödstraffet.
Bekymrade gröna ungdomar försöker förklara bort det hela med att partierna inte informerar tillräckligt.
Partierna informerar?
Man har väl själv ansvar för att ta reda på saker, eller?

Men jag tror att det handlar om nåt helt annat.

I vårt välfärdssamhälle blir du inte vuxen förrän sent, eftersom du inte måste (och det är betydligt jobbigare - men samtidigt roligare - att vara vuxen).
Till vuxenhet och mognad hör förmågan att sätta sig sig in i andra människors situation. Av den anledningen är fler unga än vuxna rasister och förspråkare av hårda straff och så där.
Man föds inte empatisk och vidsynt - det blir man (i bästa fall) på vägen.

21 maj 2006

Nu.

Den är påbörjad.
Senast den siste september skall den vara klar.
Bara så ni vet.

20 maj 2006

Supermorsan!

I aftonbladet kan man rösta på årets supermorsa. och, nej det är inte min älskade groda som pendlar åtta mil och ändå drar runt allt med sina goa ungar utan att gnälla; inte sajbersis som fajtas varje dag med son och sjukdom, inte linblå, inte andromeda eller nån av dom andra kämparna jag lärt känna under det senaste året, utan rikt och berömt folk som Carola och Marit Paulsen (som har bra åsikter om EU!) och såna som är kandidater..

Okej, säger jag. Men cred till helt vanliga ovanliga människor vore roligare än att dra ett varv till med kändisar.

Älskar min groda för mycket, men också för att hon tar föräldraskapet så lätt, men ändå seriöst. Att hon har så nära mellan djup och allvar i allt. Att dom verkar ha det så trevligt.

Igår satt fjortisen och jag och sjöng och spelade Beatles-låtar som han sökte upp text och nötter till på nätet. Så oerhört trevligt. Femåringen dansade. Livet är rätt kul. Inte alltid lätt, men kul.

18 maj 2006

Regnig torsdag.

Det regnade från morgon till kväll och just den dan som vi skulle göra en utflykt över halva stan till Beijers park. Men ungarna gnällde inte. Går man på utedagis, så gnäller man inte över vädret. Man är tuffare än man skulle varit annars. Bra det.

Under två timmar satt jag förstås på sjunde våningen i stadshuset med utsikt över stan. På lagom avstånd från folk på gatan skulle man kunna skoja, men det vore orättvist. Inga politiker menar att hålla sig borta från verkligheten. Det bara blir så av sig själv efter ett tag.

Yngstesonen och hans dagiskompisar hade en bejublad show för föräldrar och syskon. Sjöng för glatta livet; barnvisor, schlager och pop. Hoppas att dom fortsätter att våga. Sen minglade vi och åt mackor och chips och drack cocacola. Är det fest, så är det.

i den här bloggen står inget konstigt om den där Danielsson. Inget om knäppa fp-bloggare heller.

17 maj 2006

Livet har ingen mening.

Det var just den sjuttonde maj som han dog, systersonen.
Den 17/5 1987.
För all framtid lämnades vi med beskedet att det inte finns någon gud, ingen rättvisa, inget what goes around comes around eller karma eller nåt sånt. Det är lika bra det, för man slipper fundra på prövningar och straff och kan skippa det onödiga "varför?".
Vissa saker kan man inte påverka, så just därför skall man vara noga med att försöka påverka det man kan. Livet har i sig ingen mening, men man får fylla det med skoj, allvar och att göra gott för sig själv och andra. Och vara rädda om varandra så länge man har varandra.
En kram, en liten blomma eller rädda hela världen.
Allt efter vilja, lust och förmåga.

15 maj 2006

En del av nånting större

Hela vägen från Margaretebergsgatan in i Slottsskogen, runt lilla dammen, upp för Säldammsbacken och ner på andra sidan genom Majorna, svängen upp Ostindiegatan och upp på bron. Hela långa älvstranden, gamla bron, östra Hamn och så Avenyn upp och ner. Vasagatan och svängen vid handels. Och så Övre Husar (där jag brukar lova mig själv att aldrig nånsinn springa mer!), Linnéplatsen, viadukten och så sista vägen fram till vallen.
Det är mig dom hejar på och klappar fram.
Mig och alla andra.
Det är folkfest, picknickar dukas fram vid sidan av och band står och spelar i var och varannat hörn.
För mig och alla alla andra. A
tt springa varvet är att vara en del av nånting större. Skönt, kul och bra för egot och hälsan.
Botar lite av göteborgsabstinensen, också.

Femte gången.
Jag kommer att göra det igen.

10 maj 2006

Den principfaste liberalen.

Satte mig mellan honom och Lynn, fritidskommunalråd (och GAIS-are!) och det gillade han inte. Han är en principfast liberal som tar sig själv på stort allvar. Det tycks innebära att han inte får hålla med mig ens när vi är överens. Stackars man. när jag och kommitténs unge ärkemoderat sitter och skojar vid kaffet, så är han dödsallvarlig och börjar prata flygskatt och så där. Gäsp, ba. Och när Lynn och jag skojar om GAIS och så där under mötet förbereder han ett inlägg. har god lust att säga: kolla ut bokarna lyser gröna, sommaren är här. Le lite grann. Kommittén har inte fått så mycket gjort som man kunde önska, men måhända är vägen ändå mödan värd på något sätt. Man får inte vara för målkåt, för att använda en fotbollsterm. Tror också att det är värdefullt att vara vänskaplig med/mot politiska motståndare. Det är dom arga principfasta som sätter världen i brand, men glada samarbetsmänniskor som åstadkommer nåt.
Och sommaren är som sagt här.
Och på lördag: varvet, men före det får jag träffa min älskade groda.

08 maj 2006

Fick ett brev

Fick brev om att huset kanske ska ombildas till bostadsrätter.
Wow, en chans att tjäna en hacka, men också ett sätt att slänga ut och stänga ute folk utan jobb eller med betalningsanmärkningar.
Kommer att hänga på, även om det är en trist utveckling.
Också jag, alltså.
Tur att jag inte är minister, då; när Laila F gjorde samma sak ringde TV på mitt i natten och sen fick hon avgå.

Såg förresten Janne Joefssons uppföljning av sitt gamla program "På rätt sida älven" i förra veckan. Då 1987 chockades alla över skillnaderna mellan ungarnas villkor i Örgryte och Biskopsgården. Nu 2006 har skillnaderna ökat. Vilka är det som styr i den stan?
Är det inte vi gröna ihop med s och v?
Hur kan då klasskillnaderna öka?

Är det för att folk är som jag och ser till sin privata ekonomi, när detkommer till kritan, tro?

07 maj 2006

"Jag älskar dig, pappa!"

Det slutade som det brukade.
Han gick ner i källaren och satte i gång.
Jag hade begått misstaget att betala fjortisen innan tjänsten levererats och då gled han förstås på det, gled, smet, provocerade.
Svårt att tvinga om man inte använder våld;
svårt men nödvändigt att inte ge med sig.

Barn MÅSTE veta vem som bestämmer när det gäller!

Slutet kom smygande som vanligt.
Jag och småungarna satt nere på gården och åt och fjortisen kom och liksom i förbigående bad om hjälp med att få upp låset i källaren.
Och nu: "Jag älskar dig pappa, förlåt!"

Vi är tillbaka igen. Men slitsamt är det.

06 maj 2006

Kamplust!

Vaknade som vanligt på lördagar av mig själv ungefär samtidigt som någon son frågade om det var morgon. Och morgon var det. TV:n gick igång, datorn gick igång och jag mådde alldeles utmärkt.
Jag kände kamplust, lust att visa att jag är den jag säger att jag är.
Satte igång att beta av saker i hemmet och smidde planer som en del eftersatta saker. För det är massor som bara grott igen i hemmet under sjukdomstiden. Pratade en lång stund med min groda; vi följde varandra in i garderober och badrum med våra bärbara telefoner.
Nu väntar utflykt med småpojkarna.
Sommaren är kvar!

05 maj 2006

Älska sina syskon och sig själv

Satt i parken och kollade på dom när dom lekte.
Mellansonen i kalsonger, fjortisen i tjock jacka och lillebror klädd enligt fars order (jeans och tröja). Det gungades, spelades fotboll och jagades pinnar och plastkassar.
Solen vräkte ner.
Syskonkärleken är inte alltid så lätt att begripa sig på.
Dom slåss, retas, leker och kramas om vartannat.
Gjorde vi likadant?
Ja, antagligen.
Och ljuvliga fjortisen tar ibland hand om sin avtändande farsa så ögonen nästan tåras och leker ibland med femåringen som om dom vore jämnåriga.
Det pendlar och kan nog vara rätt jobbigt för honom.
Pizzan i parken kunde varit ett alldeles ljuvligt ögoblick, men det skymdes tyvärr av onödigt tjafs. Syskonkärleken igen.
Sov en timme mitt på blanka eftermiddagen.
Skönt, välbehövligt. Snart, snart är giftet ute ur kroppen.
Aldrig mer, jag lär mig att leva med mig själv!
Jag duger.
Både åt mig själv och andra.
Värd att älska.
Å, sommar! Stanna!

04 maj 2006

Avtändning.

Men att prata med henne gör mig glad och uppåt. Oron som jag känt hela dan blåser bort, även sånt som inte hade ett jota med henne att göra. Grodan är i mitt liv. Å, verkligen.
Dagens tema handlar om avtändning och sommarväder. Och att bokbladen runt vårt lilla hus slagit ut redan. Att tända av, trappa ner medicinen har gjort mig yr, orolig och synsvag (ännu mer). under dagen har jag hunnit tro att grodan skall lämna mig, att jag tappat minnet och att jag ätit nåt olämpligt. Tur att det går över, tur också att jag fick hämta två nyklippta solstrålande pojkar i skolan och på dagis. Mina känslor vänder åter. Jag blir en hel människa igen.

03 maj 2006

Farsan skulle ha fyllt år denna underbart varma dag.
66 skulle han ha blivit.
Det är en märklig tanke; farsan som pensionär, kanske lite gaggig och så. Han, den hårt jobbande mannen med en oerhörd närvaro var han än befann sig. Det går inte att se framför sig. Har skrivit förr i bloggen att jag sörjer att han inte fick träffa sina sonsöner och att han inte fick uppleva mig som politiker och östeuropas demokratisering och sånt.
Vi skulle haft mycket att snacka om.
Det finns ingen rättvisa, ingen mening med livet och ingen karma.
What goes around, sure doesn´t come around. No way.

Farsan var också förbindelsen med Skåne. Farmor och farfar kom här nerifrån och jag var mycket i Skåne som barn och har hört skånska hela livet. Farsans födelsedag infaller i ingången till Skånes vackraste tid. Bokarnas löv börjar spricka upp och om några få veckor är det full sommar. I skönhet matchas denna tiden bara av den tidiga hösten, då parken blir till en sal av guld. Jag gillar Skåne, men avskyr en del saker och tendenser här. Dryghet, rasism (sverigedemokrater i 20 av Skånes 33 kommuner!), den jävla vintern och att det är långt till grodan....
Men på pluskontot finns det sagolikt vackra landskapet på österlen och i backlandskapet. Malmös kontinentala stämning, mångkulturellt, charmigt, lagom stort....och nära, nära Köpenhamn. Närmre till Berlin än Stockholm.

Frågar mig ofta var jag skulle vara om jag fick välja helt fritt.
Svaret är: här eller där, men med grodan och alla ungarna.
Med vem och hur är trots allt viktigare än var.

02 maj 2006

Heltid.

Inte längre prao i verkligheten eller halvdan eller trekvartsdan anställd, utan heltid. Dessutom sprang jag hela vägen från Lund och hem, utan att bli överdrivet trött. Bådar gott inför varvet. Nu har fjortisen lärt mig ett nytt dataspel, som verkar lovande. Trevligt, så.

Firar nitton år som farsa. Inte utan att jag funderar på vad jag skulle gjort utan barnen, vad jag skulle gjort av all tid. Hon kommer att bli glad för sin present, det är jag alldeles säker på.

Hennes ögon kommer att lysa, tror jag.

Men tillbaka till det här med tid.
Mitt arbete är delvis en förutsättning för andras.
Skulle andra jobba mindre, kunde jag.
Det finns dom som säger att det bara är att dra ner på sin standard,
så fixar det sig.
Att Sveriges stora överskott kan finansiera en nerdragning av arbetstiden för alla..
Men även om vi bortser från att allt överskott inte är för samhället att dela ut, så finns det minst en hake till.
Vi svenskar kan handla billigt, därför att andra jobbar för skitlöner. Nästan allt kommer att bli dyrare om det är allvar i snacket om att andra ska kunna ha det lika bra som vi.
Och då får vi arbeta heltid lik förbannat.
Det kan det vara värt.
Det är ju rätt kul att jobba, dessutom.

01 maj 2006

Första maj.

En helikopter hänger över stan idag och spanar. Demokratin måste försvara sig och det är klart att det får kosta om det behövs. Själv hade jag hellre lagt dom pengarna på modersmålsstöd och LSS-boenden, men man prioriterar ju olika. Osynliga partiet är avskum. förvirrade över- och medelklassungdomar som lika gärna kunde blivit fotbollshuliganer eller MC-slödder. Nu hör jag en polisbil också. Man har tydligen eldat mc-donaldsflaggor också. Nu vet jag vad jag ska äta till middag idag. En bigger mac. Gott som bara den. Leve demokratin och död och dess fiender. Ska klä mig fint också, det är ju min klass´stora dag idag.