03 maj 2006

Farsan skulle ha fyllt år denna underbart varma dag.
66 skulle han ha blivit.
Det är en märklig tanke; farsan som pensionär, kanske lite gaggig och så. Han, den hårt jobbande mannen med en oerhörd närvaro var han än befann sig. Det går inte att se framför sig. Har skrivit förr i bloggen att jag sörjer att han inte fick träffa sina sonsöner och att han inte fick uppleva mig som politiker och östeuropas demokratisering och sånt.
Vi skulle haft mycket att snacka om.
Det finns ingen rättvisa, ingen mening med livet och ingen karma.
What goes around, sure doesn´t come around. No way.

Farsan var också förbindelsen med Skåne. Farmor och farfar kom här nerifrån och jag var mycket i Skåne som barn och har hört skånska hela livet. Farsans födelsedag infaller i ingången till Skånes vackraste tid. Bokarnas löv börjar spricka upp och om några få veckor är det full sommar. I skönhet matchas denna tiden bara av den tidiga hösten, då parken blir till en sal av guld. Jag gillar Skåne, men avskyr en del saker och tendenser här. Dryghet, rasism (sverigedemokrater i 20 av Skånes 33 kommuner!), den jävla vintern och att det är långt till grodan....
Men på pluskontot finns det sagolikt vackra landskapet på österlen och i backlandskapet. Malmös kontinentala stämning, mångkulturellt, charmigt, lagom stort....och nära, nära Köpenhamn. Närmre till Berlin än Stockholm.

Frågar mig ofta var jag skulle vara om jag fick välja helt fritt.
Svaret är: här eller där, men med grodan och alla ungarna.
Med vem och hur är trots allt viktigare än var.

1 kommentar:

Anders sa...

Får man. Jag är född i Göteborg. bott i en liten stad i mellansverige också. Min dialekt är en avtrubbad göteborgska