Inte längre prao i verkligheten eller halvdan eller trekvartsdan anställd, utan heltid. Dessutom sprang jag hela vägen från Lund och hem, utan att bli överdrivet trött. Bådar gott inför varvet. Nu har fjortisen lärt mig ett nytt dataspel, som verkar lovande. Trevligt, så.
Firar nitton år som farsa. Inte utan att jag funderar på vad jag skulle gjort utan barnen, vad jag skulle gjort av all tid. Hon kommer att bli glad för sin present, det är jag alldeles säker på.
Hennes ögon kommer att lysa, tror jag.
Men tillbaka till det här med tid.
Mitt arbete är delvis en förutsättning för andras.
Skulle andra jobba mindre, kunde jag.
Det finns dom som säger att det bara är att dra ner på sin standard,
så fixar det sig.
Att Sveriges stora överskott kan finansiera en nerdragning av arbetstiden för alla..
Men även om vi bortser från att allt överskott inte är för samhället att dela ut, så finns det minst en hake till.
Vi svenskar kan handla billigt, därför att andra jobbar för skitlöner. Nästan allt kommer att bli dyrare om det är allvar i snacket om att andra ska kunna ha det lika bra som vi.
Och då får vi arbeta heltid lik förbannat.
Det kan det vara värt.
Det är ju rätt kul att jobba, dessutom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar