Funderade på det där med åldrar, när jag satt på tåget upp till Båstad i fredags. Jo, jag är 42 och grodan fyllde alldeles precis 31. Är jag gubbsjuk, är det hon som är särskilt mogen eller hur ligger det till?
Gubbsjuka tror jag nog ändå inte (eller?). SÅÅ ung är hon ju inte. Möjligen är hon särskilt mogen; ja, mogen är hon, klok och smart. Ett tecken på att jag eventuellt är barnslig är att alla vänner och bekanta, utom en eller två är yngre än jag är.
I så fall får det väl vara så.
Jag är den jag är.
Och min groda och jag valde nog trots allt varandra för dom vi är.
Hon som jag var på äventyr med och gick hand i hand med hela vägen från Skagen och ut på Grenen är min kärlek därför att hon är hon.
Därför att hon har ett leende som gör mig knäsvag,
därför att hon ser hela mig och tycker om mig utan att fjäska
och göra sig till. Därför att vi respekterar och litar på varandra.
Så bara.
3 kommentarer:
Häng inte upp dig på åldern. Det kan inte komma något gott ur det. Som du säger, ni är människor och det räcker gott och väl med det.
Det var också kontentan i min analys.
"Age ain't nuttin' but a number", var det nån som sa.
Skicka en kommentar