Det slutade som det brukade.
Han gick ner i källaren och satte i gång.
Jag hade begått misstaget att betala fjortisen innan tjänsten levererats och då gled han förstås på det, gled, smet, provocerade.
Svårt att tvinga om man inte använder våld;
svårt men nödvändigt att inte ge med sig.
Barn MÅSTE veta vem som bestämmer när det gäller!
Slutet kom smygande som vanligt.
Jag och småungarna satt nere på gården och åt och fjortisen kom och liksom i förbigående bad om hjälp med att få upp låset i källaren.
Och nu: "Jag älskar dig pappa, förlåt!"
Vi är tillbaka igen. Men slitsamt är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar