Vaknade som vanligt på lördagar av mig själv ungefär samtidigt som någon son frågade om det var morgon. Och morgon var det. TV:n gick igång, datorn gick igång och jag mådde alldeles utmärkt.
Jag kände kamplust, lust att visa att jag är den jag säger att jag är.
Satte igång att beta av saker i hemmet och smidde planer som en del eftersatta saker. För det är massor som bara grott igen i hemmet under sjukdomstiden. Pratade en lång stund med min groda; vi följde varandra in i garderober och badrum med våra bärbara telefoner.
Nu väntar utflykt med småpojkarna.
Sommaren är kvar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar