Det är en sån kväll när man ska lyssna på Janis Joplin och dricka kaffe länge. TV:n surrar i bakgrunden och en fjortis sover eller nåt i sitt rum.
I morgon är det ett år sedan jag för första gångeln satte nyckeln i låset till lägenheten på Ehrensvärdsgatan 5.
Det luktade fönsterputs och parketten blänkte.
75 kvadrat är inte stort, men det fanns fönster både in mot murgrönan och ut mot den lilla gatan.
Och det var och är mina 75 kvadrat.
Mina nycklar, min kyl, min TV och min dator.
Ingen säger längre att den filmen är för okulturell eller att den TV-serien är för kass.
Jag bestämmer vad jag ska äta och när.
Om pojkarna och jag vill ligga i sängen och äta chips en hel lördag, så gör vi det.
Jag kommer när jag önskar och går när jag vill.
Frihet.
Upp till mig.
Ni som lever och älskar med en jämlike kanske inte fattar vad jag menar.
Jo, det är är ensamt ibland.
Jo, man är själv om allt
och
jo, jag skulle förstås också gärna dela liv och vardag.
Men jämfört med det jag hade var och är det en outsäglig frihet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar