Malmö #törnbladtågluff18

Min kropp bestämmer sig för att vakna redan vid sjutiden. Jag fattar inte varför. Inga fåglar låter utanför fönstret, nästan inga andra ljud heller, men det är väl ljuset eller så är jag helt enkelt utsövd. Jag masar mig upp och rör mig som en zombie mot kaffebryggaren. Passerar ryggsäcken, det mesta är packat, bara tandborsten kvar. Idag bär det iväg, jag ska ut på spåren igen och vart vi är på väg kommer att visa sig för bloggens läsare. Det är i allt väsentligt den tur som Sara och jag planerade i stora drag förra sommaren, men jag gör det i eget sällskap som så ofta förr. Lite har jag tjuvstartat, så sent som igår åkte jag till Malmö från Göteborg, med en paus i Lund. Jag åt lunch/middag på Hummos bar, en doft och smak av Israel på andra sidan gatan från Lunds central.
Här åt jag något av en sista måltid med en annan människa en gång, vi var goda vänner, sa vi, men det var tydligt att jag inte skulle få synas i hens liv, tydligt att hen befann sig i ett förändringsskede, en återkomst till gamla värderingar. Vi blir till i mötet med någon annan, säger Buber, men att aktivt förställa sig för att vara till lags ska en se upp med. Jag har slutat med det där, jag är grön, feminist och vänster vart jag än kommer, slarvig och glömsk och med känslor som drivkraft mer än rationella val och beräkningar. Och jag förnekar inga vänner och bekanta. Mina pengar går till resor och biblioteksböter och en och annan dyr glass, snarare än grillar och hemmabiosystem.
Åh, kaffet smakar ljuvligt. Några ostmackor till gör susen.
Snart reser jag till Hamburg, som är första stopp på min resa.