Sitter i minibussen som segar sig ut från Tirana. Det har varit några intressanta dagar, intressanta och hektiska på det viset som det blir när en tar in en stad och utforskar dess sätt att vara.
Tirana vann mitt hjärta, precis som hon vinner så många andras i dessa dagar.
Vi var ett gäng från the free walking tour som gick ut och åt. Där och då bestämde några av oss för att hänga dagen efter och fördjupa oss i stans mysterier. Det blev jag och en till som kom att hänga hela dagen. Ni vet, folk faller ifrån, visar sig ha bussar att passa.
Hon som jag spenderade dagen med var liksom jag förskollärare, men från Finland och vi gick och tittade i Enver Hoxhas paranoida bunkrar, lärde oss allt om avlyssning av medborgare, om tortyr och olika sätt att skrämma till lydnad. Mellan de olika museerna gick vi runt i den livfulla staden, pausade för att äta, dricka och bli solbrända. Mot slutet av dagen ville min nyfunna vän klättra upp för Pyramiden, det övergivna museet över den döde diktatorn. Hon kom lätt upp, men ner var svårare. Men det gick till slut, små, små steg på den hala betongen. Sen sänkte sig mörkret över Tirana, men det finns gott om lampor och uteserveringar. Vi pratade och pratade, om livet, politiken, våra jobb och om skillnader mellan Sverige och Finland. Som en liten skandinavisk koloni satt vi och tyckte att livet var bra. Som lesbisk tyckte hon att Sverige verkade som ett paradis jämfört med Finland. Jag vet inte. Det är inte för mig att bedöma. Vart vi kom, på varje museum eller bar sågs vi som ett par med stort P. Den som betalade något förväntades betala för båda. Vi suckade en smula, men en skön kväll i juli i Tirana är det svårt att vara annat än förälskad i livet. Vi skildes åt sent, ett sånt där möte på en resa som blir ett intellektuellt one night stand och ger en energi att ta tag i sig.
Nu slingar sig minibussen längs vägar som just breddats för att klara mer trafik. Det är många begagnade mercedesar som kör fort. Bredvid vägen löper en nedlagd järnväg. Jag ser folk gå på spåret. Vi närmar oss gränsen mot Makedonien bit för bit.
I morgon vaknar jag i Ohrid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar