Från Tynnered till Majorna

Det är de platser jag senast bodde på i Göteborg, så luften kunde vara full av nostalgins väldoftande mimosa, när jag börjar dagen med en lång promenad i Majorna och ägnar en god del av kvällen åt en promenad i Tynnered. Men det blir inte så. Varje mindfullnessterapeut värd sin titel skulle småle och nicka instämmande, för här och nu är perspektivet, inte återblickar. Jag har mitt sällskap att tacka för det, tonåringarna på dagen, min Tynneredsvän på kvällen, människor i samtiden, inga gamla utslitna playlists med gyllene hits från 1900-talet. Det är vad jag behöver bekräftas i, för jag är trots allt en optimist. Saker blir bättre redan i nuet om en har en framtidstro. Skulle jag någonsin flytta hit igen, så skulle det vara för att spendera min framtid här inte för att komma hem igen. Det har jag inget intresse av. Min väg har kantats av hem, de har varit olika till sin karaktär och fyllt sin funktion. Från Tynnered till Majorna gnisslar en sliten spårvagn på räls som snart ska bytas. Jag byter vid Marklandsgatan som så många gånger förr och i mörker. Det är natt till måndag, livets första dag.