En man står och spelar Mozart på fiol till inspelat komp. Igår var det gitarrer och Springsteen, men det var Hamburg, det är en oerhörd skillnad, hamnstaden som var med och formade popen i början av sextiotalet. Här är det alper och klassisk musik och turister strövar genom stan på stenlagda gator och den gamla stan i Innsbruck är medeltida med kringel och krokar. Jag är i en dal mellan höga alper, det är som en operettkuliss runt stan, det är ändlöst vackert. Tidigare på dagen åkte jag ut till ett slott som låg med blick ut över stan, jag var ensam i slottsparken, sånär som på en man som körde traktor med en vattenvagn på släp, han vattnande så det skvätte och gångarna blev till geggamoja. Här är det ingen torka, allt är grönt långt upp på bergens sidor.
Jag åkte igår, lämnade Köpenhamn vid halv två efter att ha lunchat vegetariskt på Tivoli av alla ställen, men utan att gå in på riktigt, utan bara i kanten av det klassiska nöjesfältet. Tåget är en IC3, det är lite slitet, men någorlunda bekväma säten. Tåget fylls upp, det är semestertider och fler och fler verkar hitta eller återvända till tågluffningen. Jag kan sträckan bra, det är inte det minsta spännande, Næstved, Vordingborg, Nykøbing F, innan vi rullar ombord på tågfärjan i Rødby. Jag ser att många runt omkring mig är svenskar och vi utbyter ord det är det vanliga snacket om vart en är på väg och tips och idéer om vad att göra i Berlin eller Warszawa. I Lübeck behöver en äldre dam hjälp med att få upp väskan på hyllan. Jag konverserar artigt på min bästa tyska. Inget av mina språk får mig att tänka så på skolan, som tyska. Den förfärliga läraren Annelie på högstadiet som hatade mig, men var lite kär i en av mina klasskamrater och adjunkten Fransi på gymnasiet, som var den sortens äldre akademiker som jag alltid kommit bra överens med. Goethe och vilka prepositioner som styr vilket kasus. Wiens alla kaffesorter och sånger som: Seemann, deine Heimat ist das Meer.
Nåja. Tanten på tåget är synskadad, men hon ler när hon hör oss tala svenska och går över till vårt språk med en dialekt som hämtad ur en gammal film och berättar om hur hon kom till Sverige från det utbombade Dresden efter kriget och bodde hos olika familjer i tre år, innan hon återvände till Tyskland. Vi talar länge och väl, eller i alla fall tills tåget stannar på Hamburg Hbf. Hon suckar när en av de unga tågluffarna frågar om hon återvände till Dresden. Nej. Ingen bosatte sig frivilligt i Öst.
På Hamburgs gigantiska station blir jag plötsligt nojig och tror att jag kanske glömde att låsa syrrans lägenhet innan jag lämnade i tisdags. Men det kan ju inte vara möjligt, säger jag mig själv, bara halvt övertygad, för precis sånt här kan hända mig. Jag blir lätt disträ och glömsk. Jag blir egentligen helt lugn först när syrran sms-ar och säger att allt var okej. Då förbannar jag mig en smula. Varför är jag sån här?
I Hamburg är det solsken och jag försöker gå andra vägar än de Sara och jag gick förra året, när separationen var ny och spännande och hade någon slags smekmånad. Vi tittade oss omkring igen, nu var det tillåtet att prata om det och vi skrattade. Hon var vackrare än någonsin, det blir en när stenar faller av en och vi var stenar om varandras halsar. Vi skrev så småningom ett romanmanus om allt det där, men texten rusade iväg och blev en annan historia om två betydligt mer spännande människor än vi. Hoppas att den någon gång blir antagen.
Jag får en egen kupé på nattåget, det har jag inte betalat för, men så blir det ändå. Sovvagnskonduktören är en ung turkiska och hon är sur mest hela tiden, men sköter sitt jobb, kommer och fixar sängen och ställer in Prosecco, juice och vatten. Till och med ett par tofflor ingår. Sen ligger jag där och läser tills ögonen sluts. En ljummen vind kommer i och smeker mitt ansikte. Jag sover och drömmer, vaknar väl till då och då. Till frukosten som den sura levererar vid åttatiden får jag alper utanför fönstret och och när jag kliver av i Innsbruck är det som om luften är lite tunnare och solen lite närmre.
I morgon åker jag upp på en alp.
fönstret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar