Det är dag två av powerpoints och frågeställningar. Snön har smält utanför fönstret och havet syns idag, stilla och mörkblått. Vi gnuggar oss i ögonen och tar nya tag. Jag ser i mitt flöde att folk har ångest i klimatfrågan. Hjärtan blöder och folk får svårt att andas. Samtidigt bjuds jag i samma sociala medier in till matchmaking och dejtingsidor. Algoritmer ska ge mig svaret på kärlekens gåta, samtidigt som klimatfrågan blir en fråga för känslor och centrala nervsystemet. Om ni frågar mig, så föreslår jag att vi vänder på det. Ditt hjärta ljuger aldrig när det handlar om kärlek, du kan aldrig resonera dig fram till vem som ska finnas i dina tankar eller dina rum, det kan vara hur fel som helst enligt all logik, men det är inget att göra åt. Acceptera det. När det handlar om klimatfrågan, om vår gemensamma framtid på jorden, måste du däremot andas lugnt och anteckna och göra upp handlingsplaner och sluta avtal. Det är bråttom, men inte värre än att vi har tid att resonera.
Låt hjärnan regera och sluta känna efter. Döda några älsklingar, men gå inte vilse, dra ner på köttkonsumtion, bilpendla inte, flyg mindre och bo inte för stort, men ännu mer: planera och genomför en omställning lokalt, regionalt och globalt, för individuella livsstilsförändringar är nödvändigt, men inte tillräckligt. Du kan inte bygga järnväg i din egen trädgård, liksom. Om de stora inköparna av livsmedel: skolor, äldreomsorg och vad det nu är går över till veg som norm och kött som undantag, så händer det ganska mycket ganska fort. Keep calm och förändra världen.
Det är långt ifrån kört. Hoppet är större än hoten. Det finns anledning att vara optimist och att hålla igång både hjärta och hjärna och att veta när det är det ena eller det andra som gäller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar