Att komma bort är att komma hem

Står en stund vid havet, på strandpromenaden och ser vågorna smälla in och skvätta ner förbipasserande som bara skrattar, för havet kan en bara älska. Det är trots allt januari och det är en liten ö mitt i Medelhavet, så det får storma lite om det behövs. Men också när det är så här upprört så är havet turkost och lugnar ner min häftiga själ. Aldrig blir jag så lugn som på såna här ställen. Ingen aning varför. Det kan vara något genetiskt. Jag stannar en stund, men sen går jag in på ett café och tar en kaffe och kollar på folk. Ett par sitter vid ett bord bredvid mitt. Italienska är språket jag hör, eller om det är en variant av maltesiska, jag blir inte klok på det där. Jag har varit här i tre dagar och redan känns det länge, samtidigt som tiden går fort. Det är konstigt och motsägelsefullt.
Att resa är det bästa som finns, nya platser, nya dofter, språk som inte går att förstå. En trygghet. Att komma bort är att komma hem för såna som jag.