Så lite hipster är jag

Så här lite hipster är jag: när jag hörde att det öppnat en pokérestaurang här i Malmö, så trodde jag att det hade med pokemon att göra. Finns det pokéstop så kan det väl finnas restauranger på temat, tänkte jag. Men poké är en hawaiiansk maträtt och väldigt gott visade det sig vara också. Pokérestaurangen ligger i foodcourten i Mitt Möllan. Vet ni inte vad Mitt Möllan är, så är det inte så konstigt, få hittar till denna galleriagång i det nästan legendariskt fula kvarteret mellan Claesgatan och Bangatan. Gallerior strider helt mot Möllans idé,  Möllan är gator och torget och uteserveringar och högt och lågt blandat.
Foodcourten var dock full när vi kom dit, förutom poké så fanns det goda mackor, dyrpizzor och lokalproducerad glass att köpa. Inte så många i trängseln såg ut att heta Ahmed eller Muhammed, men desto fler hade långa skägg och mössor på inomhus. Av männen alltså, för här som överallt är det patriarkat, så allt definieras av och runt män, bortsett från skuld och skam, förstås.
Jag hade hatt, för det har jag på helgerna så här års. Skägg har jag året om. Att folk annars klär ner sig när de går ut är ett solklart tecken på att de skäms för sin klasstillhörighet. En arbetare har jobbarkläder på jobbet, men kostym eller klänning på fest. För den kulturella medelklassen verkar det vara tvärtom.
Det jag skrivit förr om att sakna fast tillhörighet i en grupp kan man vända till något positivt. Man kan göra vad fan som helst, för man behöver inte gruppens godkännande, det räcker med samvete och en spegel.