Kan nån förstå hur tiden går? #mellanbror19

Så fyller han 19, pojken med de allra största bruna ögonen, han som såg världen så intensivt och granskande från första stund. "Ser ni hur han fäster blicken", sa syster Mira från BVC och det såg vi. Man kunde ana från dag ett att han skulle gå sina egna vägar efter att ha observerat noga. Han var ett allvarligt och reflekterande barn i en killvärld där normen stavades vilda lekar. Lika lite som sin far hörde han hemma i grabbighet och yta. Ungarna ser på gott och ont det du gör, snarare än lyssnar på det du säger och mellanbror är inget undantag. Jag älskar honom på ett sätt som han bara kommer att förstå om han själv väljer att bli förälder en dag och istället för att kräva att han ska hedra mig, för det gör han automatiskt bara genom sin existens, så funderar jag på hur jag ska kunna hedra honom. Jag gissar, utan att veta, att han kanske ser mig som en liberal avfälling, men jag tror at jag hedrar honom och hans syskon genom att stå upp för något, snarare än att leka kompis och försöka vara till lags. Det var honom jag tänkte på när jag mailade min chef efter en orättvis lönesättning, det var honom jag tänkte på när jag stod på mig och hävdade att jag definitivt hade rätt, även om jag inte fick rätt. Hans bruna ögon som möter mina. Respekten. Det händer att han vill utmana mig, testa teser och åsikter på mig. Det är välkommet. Jag får försöka att respektera hans bilder och berättelser, utan att för den sakens skull ge avkall på mina. Annars är väl uppfostran färdig nu och han får som i Björn Afzelius sång flyga på sina egna vingar, men jag säger som Lundell: inga löften ikväll mer än ett enda, jag finns hos dig, vad som än skulle hända. Min gissning är dock att han vill klara sig själv.