Hoppas de kommer hem säkert

Sitter och väntar på minstebrors hemkomst, surfar och försöker läsa i en ganska krånglig tysk bok. Skriver på mitt eget bokprojekt, men är mest trött. Klockan är 01.47. Så tar det i dörren och han är hemma. 16 år gammal, långt från alla anekdotiska bloggposter jag lagt upp om honom, långt från spännande samtal i hissar, på caféer och på IKEA. Nu är det knapphändig information om festen i Vellinge och så envisas jag med att lukta på honom. Så här mitt i natten gör han sig också en chai latte, som ingenting. Jag dricker inte ens det mitt på dagen. Varmvatten blandat med mjölk och så pepparkakskryddor. Usch, fan.
Det där med att fostra och skydda sina barn behöver inte vara så krångligt. Man visar att man finns där och man sätter gränser. "Ingen alkohol", säger jag och han nickar, men kanske lurar han mig någon gång, det skulle inte förvåna.
Att alkohol är det drog som skadar flest kommer lite i skymundan i debatten. Alla hatar knark och och förbjuder rökning inomhus, men ett glas vin ska alla få unna sig. Att dricka alkohol är normalt, är norm. Det är vi som avvisar alla droger som får motivera våra val. När jag står i kommunfullmäktige och säger att den som önskar mer trygghet i stan kanske inte bara skulle önska fler kameror, poliser och hårdare straff, utan också restriktioner mot alkohol, så sänker sig tystnaden i lokalen. Att ifrågasätta deras alkohol är som att att ta nappen från en treåring, som inte behöver den som tröst, utan bara har den som gammal vana. Men jag står på mig, för det går inte att ljuga bort att de flesta våldsbrott är alkoholrelaterade. Man gör konstiga saker på fyllan, det är själva poängen med att dricka. Även trevliga saker man aldrig skulle gjort annars, vill jag minnas.
Så han får komma fram och jag luktar på honom. Ingen alkohol vad jag märker, däremot tobak. Sen går han upp och lägger sig. En folkvagn och den sista eller första bussen kör förbi på gatan. Ett par bråkar om något utanför Shwarma X. Hoppas de kommer hem säkert.