Löptur längs Medelhavets strand

Förra året vid den här tiden sprang jag längs Medelhavets strand, ser jag bland de minnen som dyker upp i flödet. Solen gick upp över ett blankt hav, det doftade färskt bröd och nyfångad fisk och knattret från mopeder och stegen från andra morgonlöpare följde mig genom Cannes.
Det kommer en del privilegier med politiska uppdrag, det är löjligt att förneka det. Även om jag troligen skulle tjänat mer på ett redigt extraknäck, så är det ändå så. Själv tackar jag nej till det mesta av resor och seminarier och håller mitt hjärta så rent det går. Och om drygt ett år kan allt vad politik innebär vara över för min del, för så fungerar det. Det media älskar att lyfta fram mer än något annat är verkliga eller inbillade skandaler. Att någon dragit fel kort på ICA eller som nu senast, köpt mat för SJ-priopoäng. Det är löjligt och småaktigt. Om folk nu tror att politikerlivet är ett enda vindrickande, Tobleroneätande eller kryllar av löpturer längs Medelhavet, så förstår jag inte varför köerna till att ta uppdrag inte är längre. Och vore jag i media, så skulle jag fokusera på besluten och deras konsekvenser, snarare än småsaker. Men media är kommersiella aktörer med god näsa för vad som är intressant för människor. Och att vädja till missunnsamhet och avundsjuka är lättvunna klick. Och istället för att fundera över sina liv och ta tag i dem så vänder man sig i avsky mot andras.