Alla soffors moder och partiet

Friday night and the lights are low. Jag sitter i alla soffors moder och tar igen mig. Soffan som vi fick till skänks, eftersom den inte gick att flytta efter att lägenheten byggts om.
Efter jobbet åt jag, gick och la mig en stund och tog en dusch. Min kropp är inte helt med på banan. Vetefan vad det är. Stress, vill man ju tro, eller influensa, det är ju såna tider. Funderar på mitt partis usla siffror i opinionsmätningar och även backlashen i valet. Det är funderingar vi måste ha nu. Och de tankar som stiger ur min soffa är att partiet fortfarande dras med barnsjukdomar eller vad vi ska kalla det. Fortfarande finns en osund ungdomskult i partiet och en kärlek till högskolepoäng, snarare än arbetslivserfarenhet. Vi försöker fjäska till oss stöd hos vissa grupper, samtidigt som andra glöms bort. Själv är jag klokare nu än när jag gick på högskolan och har bättre omdöme än när jag var tjugo. Och jag bor inte i ett miljonprogramsområde, därför att jag har råd att välja bort det. Mina radikala övertygelser är inget jag läst mig till, det är saker jag erfarit och dragit slutsatser av som lett mig dit. Jag blir inte arg om någon använder ord som han, hon och man. Vi gröna ska nog försöka spegla den mångfald vi så vältaligt förespråkar. Kanske ska nästa kvinnliga språkrör vara en svensk Angela Merkel, en överviktig medelålders tant som haft ett och annat redigt jobb. Kanske ska nästa manliga språkrör vara som min äldste son, en förortssvenne med ADHD som misslyckats i skolan, men som rest på sig och gör ett viktigt jobb som barnskötare i förskolan? 
Lova att aldrig mer säga diskurs eller kontext och aldrig peka ut medelåders vita män som förtyckare, eftersom sjukpensionerade och arbetslösa från sunkiga fd bruksorter troligen har svårt att känna sig överordnade vårt kvinnliga språkrör.
Ja, inte vet jag och vi kommer såklart aldrig att bannlysa några ord och jag ser tyvärr inte många ansatser att bredda partiet. Men mer av samma är sällan en bra metod, när det som gjordes före valet inte var bra nog. Och vår politik är bra och håller, utom när det blir alltför medelklassinsnöat. Ministrarna gör i huvudsak ett gott jobb och ännu mer så allt duktigt folk i regioner och kommuner.
Och vi har klimatfrågan. Den är vår.
Det kan bli bra. Vi kan visa både bredd, höjd och djup, precis som soffan i vardagsrummet. Och precis som den är vi gröna här för att stanna.