18 januari 2015

Jihadkrigare och kommunpolitiker

Några av oss är kommunpolitiker. Ni vet, såna som måste hitta och finansiera de där lösningarna som andra ropar efter. Eftersom vi ska finansiera det med dina pengar, så försöker vi dessutom vara lite ödmjuka och pröva olika pros and cons. Och tänka lite långsiktigt. Nu föreslog en centersnubbe i Örebro att hemvändande jihadkrigare skulle få terapi och sysselsättning. Han tänkte väl att något får man ju hitta på så att de kanske kommer bort från extremismen och får annat att fundera på än att bränna synagogor och döda dåliga skånska konstnärer. Man kan ju tycka att obearbetade krigstrauman och sysslolöshet inte främjar återanpassningen i samhället, liksom. Det skulle han inte ha sagt. De tuffa killarna (och några tjejer) på nätet kom istället med alternativa förslag som att ge återvändarna en enkel biljett tillbaka till Syrien eller inlåsning i någon källarhåla någonstans. Kanske bra förslag det med, vad vet jag? Men det är inga redskap vi politiker förfogar över, för att tala som vi vi gör på våra sammanträden. Bevisläget för åtal om krigsbrott är troligen inte heller det bästa. Det vi får resonera om är sånt som vi verkligen kan göra. De höga hästarna är inget för såna som jag. Vi rider på sega tålmodiga islandshästar genom frusna bergspass och det går inte alltid så fort som vi vill. Ibland längtar man efter att få rusa i full galopp nere på slagordens gröna fält, men man ska ju helst kunna se sig i ögonen när kvällen kommer. Troligen blir det ingen terapi eller sysslesättning för de grymma virrpannorna som på fullt allvar tror att de handlat på uppdrag av gud. Inga hårda tag heller. Det blir liksom ingenting. De kommer att dricka kaffe i nåt förortscentrum, misshandla lite random folk och till sist kanske slänga en sten in genom fönstret på det judiska församlingshemmet. Allt på din och min bekostnad. Kunde vi använt de pengarna bättre, kanske?

Inga kommentarer: