03 januari 2015

Komma hit och vara otacksam

Vaknar i soffan. Min vanliga säng är utlånad. Men det är inte valet av tillfällig sovplats som gjort mig sömnlös, det är vanliga anderstankar som hoppat runt i huvudet som popcornen i en kastrull stora delar av natten. Jag är dömd att vara en orolig själ. Det får jag stå ut med.

Jämfört med hur en del andra har det är det ändå peanuts. Mig bussar ingen omkring i femton timmar innan jag till sist förväntas stiga av utanför en gammal militärbarack in the middle of nowhere. Ingen kräver heller att jag ska vara glad att slippa Auschwitz eller kriget i Syrien.

Däremot är det tydligen så att de människor som kommit att bli en del av Sverige genom invandring förväntas gå omkring och vara tacksamma dagarna i ända, tacksamma och utan större krav på tillvaron än dresserade nyttodjur och helst ska de le och sjunga på kommando och däremellan göra goda gärningar så att Dick Harrison kan få berömma dem i DN. Om inte så sker kommer alla som är födda här att bli sverigedemokrater, är slutsatsen, som till exempel Aftonbladet framför, påhejad av det vanliga missunnsamma gänget på nätet.

Tydligen finns det ett diffust vi som byggt upp något som ett diffust dom inte ska komma och kräva att få vara en del av.

Jag är väl för all del en av de första att bejaka att man stannar upp och ser till det man har, mer än till det man saknar. Men det är för min egen del, för att inte jag ska drunkna i sorg och självkritik.
Att begära mer av andra än av mig själv är inte rätt och min födelseort ska inte ge mig fler privilegier än andras.
.

Inga kommentarer: