Rebel, rebel

Det är där hipstrarna äter. Hipstrarna och så en barnpassare med skinnjacka och en handläggare på Polismyndigheten Skåne med de brunaste av vackra ögon. Vi sitter och beställer lyxvarianter på brittisk gatuköksmat eller kladdiga goda amerikanska ribs. Ty sån är trenden; borgerskapet och vi som för en kväll hyr in oss i salongerna äter typ samma som pöbeln fast med dyrare råvaror och snyggare porslin. Det är fan långt från Espresso house där två sönderblonderade tjejer diskuterade hur botoxen skulle kunna leda dem till lyckan. Och lika långt hem till våra kvarter där falafelstället just döpts om till Möllans habibi. Och trendmatstället heter alltså Rebell. Jag står i schack, jag kan inte hitta orden som befriar. Ute rinner stans enda riktiga hipstergata förbi och vi äter och har det bra. Men nåt rebellande märks inte av. Snarare trötta höginkonsttagare som vet att klä ner sig innan de går ut. Denna stad är som en mänska, den har hjärta, den har själ. Här passar vi in, vi som är fria från band och bestämda tillhörigheter. Bara inte hipstrarna på fullt allvar tror att dom är rebeller, tänker jag när Sara ber om notan. För det är det ju vi som är. Vi står ju över alla moden och trender. Eller?