30 november 2013

30 november

Vips var min namnsdag här och november singlar iväg som de sista löven på trottoaren vid parken. Det varken slaskar eller braskar i år. Den bara är, namnsdagen. Igår avfyrade mitt parti en antirasistisk raket och jag och Karolina och Bassem fikade med Sia som startat unga mot antisemitism och främlingsfientlighet, av en ren tillfällighet sammanföll händelserna i tid. Och vi pratade om hur antisemitismen här i vår stad får lov att finnas, hur den försvaras, förklaras, slätas över eller negligeras. Om hur några politiker försöker plocka poäng på att spela på fördomar och på en konflikt i en helt annan del av världen.
Rasismen och rasisten ser inte helt och hållet ut som förr. Ingen rakar skallen och lägger ner kransar framför statyer av döda kungar, några av dem som var där då har låtit håret växa en smula och bytt bomberjackan mot dressmans fina kostym för 1599 :-.
Och antisemiterna är som sagt inte nödvändigtvis de som hoppar och dansar till Die Fahne hoch. Man kunde önska att det vore så enkelt.
Nu får vi ibland bända upp golvplanken med en kraftig kofot för att tydligt se den mögliga grunden. Där rasismen göms i antisionism och öppen svenskhet krävs list och tålamod. Och fotarbete av folk som Sia som bildar kedjor och knyter kontakter mellan folk som annars kanske skulle hatat eller tittat snett. 
Och idag, då. Namnsdagen, krigarkungebs dödsdag.  Dagen går med löpning och julhandel. När kvällen börjar måla Bergsgatan i svart går vi över gatan och köper pizzor med mellanösternstuk till lördagsmiddag. För säkerhets skull drar jag upp dragkedjan i jackan hela vägen upp eftersom det är hebreisk text på min tröja. Också jag bär på fördomar och kan misstro den andre om jag inte ser mig för.

Inga kommentarer: