Brev från skolan

Nej, jag ska inte lovprisa partiets skolsatsning. Skulle jag något om den saken, så skulle det vara att fråga varför mitt partis ledning vill binda upp hundratals miljoner av Malmös budget. Och varifrån vi skulle ta pengarna.
Men det jag tänker skriva om nu handlar mer om det privata. Jag tänker på mailet jag fick idag från minstebrors klassföreståndare, där han skriver att sonen inte följt lärarens instruktioner på mattelektionen.
Tydligen var det så att ungen efter att ha blivit "färdig" med matematiken skulle välja något annat att göra, typ vad som helst i något annat ämne eller så (att sonen skulle fördjupa sig mer i matte fanns visst inte bland alternativen).
Det hade sonen inte gjort. Han hade istället, som det sociala djur han är, ägnat sig åt att umgås med sina vänner på den kvarvarande delen av lektionstiden och nu ville läraren att vi skulle ge honom en reprimand för detta tilltag.
Jag står ännu en gång häpen. Malmö har anställt lärare för att leda och fördela verksamheten i skolsalar och klassrum så att barnen leds till kunskap. Om eleven trots pedagogens ansträngning inte når kunskapsmålen, så får det göras om och rätt. Och läraren får skaffa sig de redskap och den auktoritet som behövs för det. Det är därför vi kostade på honom en lärarutbildning. Det kan inte vara föräldrars uppgift att göra lärarens jobb. Klart vi ska snacka med sonen, men skadan är redan skedd, läraren som ganska enkelt med en skarp blick eller lockande utmaning kunde tilldelat sonen en arbetsuppgift har tappat kollen och den naturliga respekten. Så luddig kan man inte vara i sin yrkesroll.
Det är inte bara högre löner som behövs för Sveriges lärare. Man behöver nog i en hel del fall kavla upp ärmarna och reclaima sitt klassrum, istället för att skicka osäkra mail till föräldrar.