Istället för självömkan

Det är höst och nomineringstider. Men mest av allt är det vardagsmorgnar när man går upp, sätter sig på cykeln och förbannar att växelvajern är av och det blir ryckigt när man korsar Bergsgatan. Man får göra sitt efter bästa förmåga. Jobba och gå på möten, ställa böckerna i alfabetisk ordning och passa tvättiden.Det är sånt som är det verkliga livet, det är sånt vi håller på med här på Möllan precis som på andra platser. Livet är inte en enda fika på simpan, livet är en förälder som kommer fram och klagar och en annan som ger beröm.
Den är en kopp kaffe med frun och ett remissvar som måste få omedelbar justering. Det är att hålla linjen och ställa klockan på ringning 06.15. Det är att mödosamt förändra världen utan att självömkande tycka att man gör så mycket och får så lite tack tillbaks. Det är att lämna plats för andra och tacka för förtroendet. Det är att vara behövd men inte oersättlig. Det är så mycket.